Fint nu har jag börjat.. Börjat träna alltså. Jag har ont. Ja visst skratta du men jag känner att jag måste gå igenom min träningshistoria innan.
Så här är det, jag har HATAT allt som har med gymnastik och träning sen jag var 7 år. Ända sedan första klass på Gökstensskolan i Torshälla så har jag försökt att undvika gymnastik lektionerna. Jag har kastat gympapåsar i skogen, försökt begrava dom och ja till och med när jag hade en med mig så sa jag att den inte var min. Jag har t.o.m. sagt till gymnastikläraren att jag hade MENS!
Då förstår ni. Jag har lyckats bra och kämpade i tolv år och lyckades få ett IG i hälsa och idrott på gymnasiet. Sen efter gymnasiet så gick jag folkhögskola på Gotland och när de hade typ "friskvårdstimme" så sa jag FUCK YOU! och satte mig och rökte med en Kaffe!
Nu however så började jag igår. Jag gick en 3 km lång powerwalk. I morse lika så. Är det kul? Nej.. jag tycker att det är jobbigt jag hatar det och jag vill dö för att jag slängde nyss ut pengar på kläder och skor. Men jag måste! Jag måste för Johannas skull och för att inte skämma ut mig 10/7 på vansbrosimmet!
Idag ska ska jag med Frida och Elin och gymma dessutom. Jag ringde nyss halvt arg för förslaget och sa att ingen får skratta och hålla på för att jag inte orkar. JAG är nog den mest otränade personen som du känner.. Visst jag är smal pga andra anledningar men jag är inte tränad what so ever.. jag kan gå långt med tanke på att jag jobbar i Hemtjänsten men jag har förmodligen samma kondition som en överviktig. Och just nu har jag sån ångest för det här.. Mest för de äckliga omklädningsrummen och allt sånt. Det betyder ångest och smuts och vårtor för mig!
I veckan som var så bröt jag ihop. Jag pallade inte. I torsdags var det. Jag gick och började gråta helt maniskt och gick in i någon buske för att inte synas. Allting blev så påtagligt efter den absolut finaste dagen 24/5 då så många fina människor samlades i Falun. Bara tanken på att det finns fler som helt handlöst kastar sig i en bil och åker MIL för att fira en person som är så underbar gör mig helt.. mållös.
Men det var nog mer omtumlande än jag trott.. Ja nu ska jag ju inte sticka under stolen med att jag har lätt till att "gråta" men inte till att gråta.. Jag har lätt att gråta till bröllop, film, tv, you name it.. Är det någonting jobbigt så stänger jag av tills allting kommer på en gång.. Och jag gör en Mariah.. Bryter ihop.
Hälsosamt? Inte direkt.. Men nu kan jag fokusera på att försöka se resultat av träningen. de ca 41 dagar som är kvar tills simmet är!
I'm gonna swim like a beaver! :D